Just nu spenderar jag så mycket tid jag kan i ateljén och med 2 veckor kvar till utställningen på Galleri Riddaren öppnar så lever jag illusionen att jag ”ligger rätt bra till”.
Mitt i allt måleri så säljer sig tavlorna alldeles själva. De hinner inte ut ur ateljén innan jag fått förfrågan om verket är till salu. Aldrig kunde jag väl drömma om att det största problemet med utställningen skulle vara att tavlorna inte hinner dit innan försäljning?
Jag känner mig ödmjukt lycklig att mitt måleri skapar en såpass stark känsla hos betraktaren att de önskar köpa och sätta upp min konst i sina hem. Vilket privilegium ❤️
Den senaste tavlan som hittat sitt hem är ”New Angles of Life” som varit i Värmland hela sommaren men som skulle bo i Hälsingland visade det sig. Jag är ytterst tacksam.